Jag har funderat ganska länge på vad skillnaden mellan en player och en slampa är. Jag brukar kalla mig själv slampa emellanåt. Det är ganska roligt för jag får ofta kommentarer tillbaka. "Varför är du så självkritisk?" och "Heter det inte player om man är kille?" är de vanligaste.
Angående kommentar ett: nej jag är inte självkritisk. När jag använder ordet "slampa" så lägger jag inga negativa värderingar i det alls. För mig är det ett enkelt ord som betyder ungefär "lätt på foten". Ordet i sig förknippas såklart med gammal luthersk moralism och annat skräp med negativ klang, men det tror jag går att tvätta bort. Ungefär som orden "bög" och "feminist" slutade vara enkom skällsord och istället togs över av respektive rörelser tror jag att "slampa" går att ta över på samma sätt. Att ha lösa sexuella förbindelser är inte fel och bör inte ses ned på. Ordet slampa i sin originalbetydelse har spelat ut sin roll. Nog om det.
Angående kommentar två: nej!, jag är ingen player. För mig är playern den taktlösa, beräknande och egoistiska slampan. Det är vännen som går hem och knullar med ditt ex bara två månader efter ert förhållande tagit slut. Det är personen som under en längre tid dejtar två samtidigt utan att ta upp det här med dem. Det är personen som ligger med dig utan att vilja något vidare, samtidigt som denne undviker "the talk" för att han/hon anar att du vill mer och att det där och då skulle bli slut på vidare sex.
Jag är en slampa, men jag hatar players...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Så sex utan att man vill mer gör en till player? En slampa å sin sida vill alltid ha ett förhållande med den de slampar med? Paradoxalt där, Mattias.
Ovanstående var alltså från Agnes och inte främlingen Maria, 32 år.
Jag skulle vilja ställa en fråga angående det här. Handlar det inte lite om makt också? Den som bara är gladkåt och utan betänkligheter har lite sex är kanske en "slampa". En player är väl den som vet vad han/hon vill ha, sex, och aktivt söker upp det. Ändamålet helger medlen i playerns värld men kanske inte i slampans? Det känns också som att playern sitter som Aragorn i ett mörkt hörne och betraktar sitt offer med diabolisk blick. När man tänker på en slampa tänker man på någon sopm är glad och dansar och oj hej var det där ditt könsorgan. Men båda är ju ute efter tillfredställelse för stunden. En slampa är nog objektet, och playerna subjektet. Vad tror ni?
När man har många tillfälliga förbindelser är man en slampa. Medan om man är beräknande och vilseleder människor, sånt som rent generellt inte är okej, är man en player. Känns intuitivt.
Agnes: det är inte det jag säger alls faktiskt.
Jag gillar Davids definition mer. Och Ivars resonemang om subjekt/objekt.
Agnes: jag ändrade lite på näst sista meningen. Det kan vart den du missförstod.
Ivar: hm jag gillar också ditt resonemang. Men jag skriver inte under på riktigt allt. T.ex. tycker jag inte det nödvändigtvis är player-beteende att aktivt söka sex.
Det blir player-beteende när man börja tycka att "ändamålet helgar medlen" dock.
Jag skulle säga att playern väldigt ofta är subjekt i förhållande till slampan, men att man inte blir player bara för att man hamnar i en subjektroll (vilket du nog inte säger heller riktigt iofs).
Oj, ångrade just att jag gav farmor o farfar din blogg adress.
Kopplingen "luthersk moralism och annat skräp" och "vännen som går hem och knullar med ditt ex" - hur får du ihop den?
Är det inte moralism att fördöma folk som knullar med ex? Det är väl upp till dem att välja om de ska knulla eller inte? Samma med dina andra åsikter om "players".
Jag flippar på alla kristna idéer om moral man ser överallt. Aborter, kärnfamiljer, dygden och arbetet, arbetet och dygden, homofobi osv men tror inte man uppnår något genom att ersätta den med en välmenande moralism eftersom moralism i grunden handlar om att kontrollera människors beteende.
Om ens ex ligger med någon annan inte så långt efter att man gjort slut kanske det känns jobbigt(been there) men å andra sidan tänker jag att man i en sån situation får rationalisera och fatta att man känner så för att man är fast i att tänka i egendomsbanor hela vägen in i ens känsloliv. Sätt det i perspektiv till din hållning till immaterialrätt ;>
Nå, Dauvé(min favvo-marxist) har skrivit en text som vida överträffar det här inlägget, och dessutom passar på att basha feminism. Har jag inte sålt skiten tillräckligt bra där kan det tilläggas att den inte är särskilt lång och dessutom finns att läsa gratis inte mindre än ett musklick borta.
> Kopplingen "luthersk moralism och
> annat skräp" och "vännen som går
> hem och knullar med ditt ex" - hur
> får du ihop den?"
Bra kritik!
Givetvis handlar allt det jag tar upp som player-tendenser om moral det också, precis som den gamla moralistism som hänger ihop med ordet "slampa" och lösaktighet i stort.
För mig handlade bloggposten mest om att förklara varför jag känner att det är en skillnad mellan player och slampa och vad den är. Jag förklarar väl egentligen bara var mina egna moraliska gränser går.
Personer som är än mer frigjorda än jag, ser förmodligen inga problem alls med det jag kallar player-beteende. Moralen är ju i ständig förändring. Ska läsa den där texten också (även om den första biten känns lite väl dogmatisk för min smak).
Skicka en kommentar