Den dåliga dagen 22 December visade sig vara en direkt behaglig dag jämfört med vad som komma skulle.
Natten som kom spenderades nämligen med att omvartannat attackfrysa och supersvettas. Under feberillusioner vred och vände jag mig fram och tillbaka en hel natt utan att få en stunds sömn. Klockan 9 på morgonen plockade jag upp laptopen i knäet och började kika på Facebook.
Det var då jag insåg att närminnet var helt borta, att jag upplevde stark paranoia och omotiverad rädsla och att jag var väldigt väldigt förvirrad. Jag lade mig ner en stund för att försöka sova, vilket inte gick. Istället låg jag ner och trodde att jag skulle dö, eller åtminstonde fastna i ett tillstånd av konstant vanvettighet. Efter att ha jagat upp mig till den milda grad att hjärtat slog i dubbel hastighet ringde jag 112 (jag trodde ju faktiskt att jag skulle dö). Där fick jag en utskällning och uppmanades ringa sjukvårdsrådgivningen istället. Efter en kvarts telefonkö uppmanades jag åka in till Sahlgrenska. Väl där¹ tog de lite prover och försökte lugna ner mig, vilket till slut gick.
Varifrån kommer alla dessa genomrara sjuksköterskor förresten? Jag tror jag vill ha en för mig själv faktiskt.
Därefter fick jag hursomhelst ligga på en brits i en korridor i kanske 2-3 timmar i väntan på en doktor. Då lugnade jag ner mig ordentligt och fick till och med lite sömn. All förvirring, paranoia och så vidare försvann där och då.
Undersökningen gick snabbt, doktorn pratade med mig lite och testade lite enkla saker för att se om det var något fel på min hjärna. All well. Sen fick jag ett sömnpiller, en broschyr och några råd och sen var det klart. Frisk som en nötkärna. Gott.
Julen spenderas i Varberg med släkt och vänner. Uppdelad eftersom jag är nyblivet skilsmässobarn, skall bli intressant.
God jul.
--
1: Tack Tordh för skjutsen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Stackare! Och välkommen till klubben "Vi som slösar med 112-operatörernas tid" :)
Skicka en kommentar