Ett lite sent inlägg i äktenskapslagsdebatten

Läste just ett blogginlägg om den nya äktenskapslagen. Följande citat fick mig att reagera:

Det är viktigt att framhålla att endast de präster som vill ska viga homosexuella par. Lika lite som staten kan gå in och tvinga en företrädare för ett religiöst samfund att viga homosexuella par, mot dennes vilja, kan jag tänka mig att de samkönade par som önskar gifta sig vill vigas av någon som anser att deras kärlek går emot den kristna tron.

Vad enskilda kristna homosexuella vill att deras präst tror på kan jag bara spekulera om, den biten bekommer mig inte. Det jag inte tycker är okej här är att lagstadga rätten för vigselförrättare att diskriminera homosexuella. I sak är det likvärdigt med att ge vigselförrättare rätten att förvägra mörkhyade vigsel.
Som vanligt har jag ingen respekt för personlig tro här. Man har såklart rätt att tro på precis vad man vill, men när det kommer till att vilja implementera sin tro bör man behandlas precis som alla andra, troende som icketroende. Samhällets rättesnören i stort bör alltid komma först. Vigselförrättare som kategoriskt vägrar viga par baserat på kön, religion, sexuell läggning eller etnicitet bör omedelbums förlora sin rätt att förrätta vigslar och ställas inför rätta för diskrimineringsbrott.
Avslutningsvis vill jag passa på att ställa några frågor: Blev det såhär? Var det den här lagen som röstades igenom? Får man (fortfarande) lov att diskriminera homosexuella par som vill gifta sig?

Kvalificerade val?

Såg just ett TED-talk om vår förmåga att göra kvalificerade val. Jag har vart inne på ungefär den linje Dan Ariely presenterar rätt länge men kanske ännu mer intressant för mig är vad överflödet av val i samhället idag gör för vårt välbefinnande. Intressant och ganska humoristisk presentation hursomhelst. Rekommenderas.

Kollektivtrafik

Socialisera skiten!

(...och det här har givetvis ingenting med biljettkontrollen på treans vagn vid halv nio igår att göra).

Player eller slampa?

Jag har funderat ganska länge på vad skillnaden mellan en player och en slampa är. Jag brukar kalla mig själv slampa emellanåt. Det är ganska roligt för jag får ofta kommentarer tillbaka. "Varför är du så självkritisk?" och "Heter det inte player om man är kille?" är de vanligaste.
Angående kommentar ett: nej jag är inte självkritisk. När jag använder ordet "slampa" så lägger jag inga negativa värderingar i det alls. För mig är det ett enkelt ord som betyder ungefär "lätt på foten". Ordet i sig förknippas såklart med gammal luthersk moralism och annat skräp med negativ klang, men det tror jag går att tvätta bort. Ungefär som orden "bög" och "feminist" slutade vara enkom skällsord och istället togs över av respektive rörelser tror jag att "slampa" går att ta över på samma sätt. Att ha lösa sexuella förbindelser är inte fel och bör inte ses ned på. Ordet slampa i sin originalbetydelse har spelat ut sin roll. Nog om det.
Angående kommentar två: nej!, jag är ingen player. För mig är playern den taktlösa, beräknande och egoistiska slampan. Det är vännen som går hem och knullar med ditt ex bara två månader efter ert förhållande tagit slut. Det är personen som under en längre tid dejtar två samtidigt utan att ta upp det här med dem. Det är personen som ligger med dig utan att vilja något vidare, samtidigt som denne undviker "the talk" för att han/hon anar att du vill mer och att det där och då skulle bli slut på vidare sex.

Jag är en slampa, men jag hatar players...