Ilskan

Jag har gått med en klump i magen hela dagen. En oförklarlig ilska jag inte kunnat få ur mig. Jag har kämpat för att inte låta någon oskyldig drabbas av ett vredesutbrott som inte var ämnade dem.

Idag har jag varit arg på följande:

• Folks bristande empatiska förmåga.
  Det finns inte mycket som är mer frustrerande än folk som dömer ut eller skrattar åt andras egenheter och åsikter bara för att de ligger ett par steg efter i sin empatiska förmåga. Jag önskar att ni kunde se.
  
  
• Vänner som använder härskartekniker.
  Jag blir arg och ledsen när vänner, utan att mena särskilt illa kan jag tro, skrattar åt mina egenheter istället för att respektera dem och låta dem vara.
  
  
• Folk som förutsätter vad man har för åsikter.
  Berättar jag för någon att jag t.ex. känner obehag kring något händer det alldeles för ofta att denne förutsätter att jag därför också är av en, för denne självklar, åsikt i frågan. En åsikt jag ibland också har och ibland inte men framförallt ännu inte sagt det minsta om.
  

• Judge Judy.
  Empatiskt handikappad, burdus, otrevlig och en flitig användare av härskartekniker. Vidriga jävla kräk. Dö.
  
  
• Daft Punk-/Justice-gruppen på Facebook.
  Ditlockad av gruppnamnet "DAFT PUNK & JUSTICE till Göteborg 2009!" går jag in och läser "Vi har möjlighet att boka Daft Punk och Justice till en gemensam konsert till hösten. Samtidigt!" och sen står det nåt om att de vill veta hur många som har intresse av en sån bokning. Underförstått är att inget är bestämt än. Jag blir lyrisk och helt till mig av det faktum att Justice och Daft Punkt uppenbarligen kan tänka sig en Sverige-spelning om intresset är stort nog.
  Allt var givetvis bluff och båg. Med "möjlighet" menade gruppskaparna den möjlighet som alla har att boka ett av världens mest svårbokade band. Fucktards.
  
  
• Idioten som stal min tvättid idag.
  Jag borde stängt av maskinerna och slängt din tvätt i ett hörn på golvet!
  

...och det fanns jättemycket mer. Men halvvägs in började jag glömma av varför jag var arg.